Några fettofunderingar
Några tankar omkring det här med övervikt.
Ibland försöker jag tänka så här: varför måste jag vara smal? Kan inte jag vara tjejen som är annorlunda? Alltså hon som är lite tjock? Men tyvärr fungerar aldrig det där resonemanget. Man vill bara inte vara tjock, för tjock=ful. Det har man kanske inte alltid tyckt, och inte ens i hela världen, men just nu, här i västvärlden gör man ju det. Och viktigast av allt: jag gör det.
En annan sak: Har ni märkt att om man skulle bli nöjd med sin kropp, skulle man hata brösten och ansiktet? Tvärtom också. Är man nöjd med sina bröst och ansiktet, då hatar man kroppen. Typiskt.
Jag - ett fetto
Vägde mig i morse. Då hade jag hållit på en vecka med min nya tränings- och bantningsmetod en vecka.
Nej det är ingen metod i stil med Atkins eller GI eller ens en veckotidningsbantning i stil med: 'Gå ner 3 kg innan semestern!'. Ha, vad skulle jag vinna på att gå ner 3 kg. En droppe i havet...
Nej den här metoden har jag kommit på själv och innebär ett sundare sätt att leva. Minst en timmes rask promenad per dag, regelbundna måltider, inget godis eller socker och en halverad mängd med smörgåsar, vilket är min värsta last. Så korkat av mig att tro att det skulle vara bra. Men jag gjorde det. Blåögt och dumt.
Varför skulle jag lyckas denna gången när allt jag försökt tidigare misslyckats. Domen över mitt misslyckande kom idag: +1kg.
Trots detta kommer jag inte att sluta. Det skulle ju kännas som jag var ännu mer misslyckad. Vilket jag är. Jag är ett fetto och kommer alltid att vara det :(
