Ett kilo upp
När jag vägde mig igen, hade jag gått upp ett kilo. Det är inte lika lätt att vara positiv när man misslyckas. Trots allt vet jag att alla har bakslag, men det gör mig inte mindre besviken. Jag tycker jag kämpar så. Nu måste jag rannsaka mig själv. Varför gick jag upp? Det jag kan tänka mig var att jag började se min metod som vardag och trodde att jag inte behövde hålla mattider. Jag har sovit längre än vanligt och varit för hungrig när jag vaknat. Då har inte mitt vanliga mål räckt utan jag har ätit en gång till. När jag inte håller mina tider är det lätt att råka klämma in ett extramål utan att tänka sig för. Troligtvis är det vad som hänt. Detta och att jag inte gått ut och gått varje dag och att jag "förfallit” till efterrätter lite för många gånger.
Nu blir det extrakoll en lång tid framöver. Fasta mattider igen, färre efterrätter och fler och längre promenader. Önska mig lycka till:) Jag låter inte ett bakslag göra att jag misslyckas helt och hållet.
En uppföljning
Så få. Varför skulle jag då vara en av dem? En sak kan vara att det jag gör inte är en egentlig bantningsmetod. Jag äter som jag mår bra av, rör mig som jag mår bra av och försöker i övrigt göra trevliga saker. Visserligen undviker jag onyttigheter, men inte helt och hållet. Nu i äppelsäsongtider t ex gjorde jag äpplepaj med vaniljglass. Det förstörde inte bantningen, jag fortsatte bara som vanligt. Förr hade jag antagligen slutat, men nu ser jag mina små utsvävningar som en del i min lyckometod. Man kan inte vara duktig jämt utan måste leva också, fast med måtta förstås. Så länge det fungerar så kör jag på. Och än så länge funkar det bra. Snart har jag nått mitt första delmål☺
