Fettobloggen

I söndags vägde jag mig igen och jag hade gått ner ett kilo till. Kan fortfarande inte tro att det fortfarande fungerar. Jag som har prövat “allt”. Jag har jo-jo-bantat sen jag var i tidiga tonåren, med ett kort uppehåll med en ätstörning där jag bantade mig mager, för att sen fortsätta med olika metoder. De flesta försök har inte ens fungerat på kort sikt. Så varför skulle det fungera den här gången? Läste på en webbsida att endast ett fåtal procent, minns inte om det var 5 eller 6 procent, som påbörjade en diet som faktiskt lyckades med den.

Så få. Varför skulle jag då vara en av dem? En sak kan vara att det jag gör inte är en egentlig bantningsmetod. Jag äter som jag mår bra av, rör mig som jag mår bra av och försöker i övrigt göra trevliga saker. Visserligen undviker jag onyttigheter, men inte helt och hållet. Nu i äppelsäsongtider t ex gjorde jag äpplepaj med vaniljglass. Det förstörde inte bantningen, jag fortsatte bara som vanligt. Förr hade jag antagligen slutat, men nu ser jag mina små utsvävningar som en del i min lyckometod. Man kan inte vara duktig jämt utan måste leva också, fast med måtta förstås. Så länge det fungerar så kör jag på. Och än så länge funkar det bra. Snart har jag nått mitt första delmål☺