Fettobloggen

Jag är fortfarande helt nöjd med min "metod". Det känns aldrig som en bantningsmetod även om jag ibland har känt suget efter kaloribomber och varit hungrig på kvällen. Men gör inte alla det i min situation? Efter jag skrev senast har jag nått en "platå", 3 veckor när jag stod och stampade. Fast med risk att låta som en "Pollyanna" med "vara-glad-leken" så vet jag förståndsmässigt att alla når en platå. Det hindrar naturligtvis inte att jag känt mig besviken. Ville gärna att "flytet" skulle varat en tid längre. Som tur är gav jag inte upp. Tror inte jag kommer att göra det. Och nu i söndags fick jag betalt för min väntan, jag var över platån och den nedåtgående kurvan fortsatte. Lycka;)

I söndags har jag kommit halva vägen till mitt första delmål och började fundera på hur jag ska belöna mig när jag når dit? Gräddtårta?;) Haha, är inte ens sugen på det längre. Men jag kom att tänka på vad jag läst om amerikanska viktväktare som firade lyckade resultat med att dricka champagne och AA möten som firade nykterhet med gräddtårta. Tänk om någon har haft dubbelt missbruk. Kunde lätt ha bytt ut ett missbruk mot ett annat.

Så hur ska jag fira när jag nått mitt första delmål? Nya kläder är något jag kom att tänka på, men det känns för tidigt. Minns från tidigare försök hur tråkigt det är att ha kvar kläder som förhoppningsvis snart blir för stora. Jag väntar nog tills jag är så illa tvungen att skaffa nya. Då blir det kul. Nu vill jag inte göra något som har med min kropp att göra. Kanske en kortare resa? Eller kanske köpa lite hobbymaterial? Jag är tacksam för förslag:)

Förresten, jag har alltid haft en konstig relation till min egen kropp. Jag vet att jag aldrig kommer att vara nöjd med den. Det var jag inte ens under min tonårstid då jag var på gränsen till mager. Tyckte ändå att jag var fet. Men det är nog normalt. Många tycker så, särskilt när man är tonåring. Men jag vet samtidigt att om jag inte tycker om mig själv kan jag inte förvänta mig att andra gör det. Och det kan inte vara bra för min viktminskning.

Vad kan jag göra åt min dåliga självbild? Steg ett var att inse att jag aldrig kommer att bli helt nöjd. Jag är inte sån. Sen gjorde jag en lista över vad jag faktiskt är nöjd med när det gäller mig själv och mitt utseende. Ögonen är faktiskt helt ok, och mitt hår. Ingen av dessa två egenskaper har med min vikt att göra. Sen är jag konstigt nog ganska nöjd med min kroppsform, jag menar naturligtvis utan gäddhäng och slapp mage och... Nej jag vet jag ska inte snöa in på det. Men jag är lång, har midja, även om den är mindre markerad när jag är överviktigt och former där det ska vara former. Slutsatsen blir att jag i alla fall kan lura mig själv att tro att jag är ganska nöjd:)

Det är inte svårt att vara smal om man är frisk, rik och lycklig. Åh, jag vet att det inte är så enkelt men motsatsen gör en i alla fall fet. Är man fattig är det lättare att äta sig mätt på skräpmat. Den verkar vara subventionerad i vårt samhälle. Likaså om man är olycklig. "Comfort food" har vi väl alla förfallit till någon gång. Är man sjuk kan man antingen lägga på sig (av stillasittandet) eller magra av sjukdomen i sig.

Nu kanske ni undrar varför jag funderar i de här banorna. Jag har varit sjukskriven för utbrändhet och depression i ett halvår och innan dess orkade jag inte med annat än jobbet. Den som inte varit med om det själv kan ha svårt att förstå hur det kan vara. Vissa dagar orkade jag knappt ur sängen, än mindre promenera. Aptiten blev ojämn. Jag hade ingen lust att äta förrän jag blev yr av hunger och då vräkte jag i mig mat för att kompensera.

Detta hade verkligen ingen positiv effekt på min vikt. Minst sagt. Och när jag en dag ställde mig på vågen för första gången på mycket länge började jag nästan gråta. Då bestämde jag mig. Denna gången ska det funka. Jag vet inte om jag kommer att nå målet, men jag kommer inte att ge upp. Så här ser den ut, min egen metod för viktminskning. Vi kan kalla den 'Lyckometoden'

Jag skrev upp min startvikt och slutmål och fyllde sen i delmålen. Jag kommer att väga mig varje söndag och dessemellan försöka glömma vikten. Sen motion. Förr tänkte jag negativt om hur jobbigt det var att göra sig i ordning och hur lång tid det tog. Nu ser jag det roliga i promenaden. Tar med kameran, letar motiv och försöker hitta nya platser att gå på. Förut tänkte jag: 'jag måste, därför att'. Nu tänker jag: 'jag vill, därför att'

Och så till maten. Min första åtgärd, och jag vet att det ständigt rekommenderas, var att ha regelbundna måltider. Detta har jag tänkt på länge men aldrig genomfört förut. Tanken är att äta 5 gånger om dagen. Det låter mycket, men jag försöker jämna ut blodsockernivån under dagen. Och två av målen kan vara en halv knäckeskiva eller en frukt, bara något litet. Sen aldrig mer än en smörgås, inga kakor eller godis. Inga söta drycker. Och aldrig äta efter klockan 8.

Sen försöker jag lägga upp maten fint. Tänka på färgerna. Paprika, gurka, persilja. Sen försöker jag belöna mig med roliga saker, inte mat.

Ok, där har ni den. Min egen lyckometod:)

Hittills har det lyckats. 3 söndagar i rad med positivt resultat. Jag älskar att se den där nedåtgående kurvan som sakta men säkert letar sig ner mot mitt första delmål. Och det bästa är att det här är ingen tillfällig förändring. Så här kan jag ha det jämnt.